Läser boken Kjell som jag fick i present på fars dag. Av och om radiomannen Kjell Erikssons uppväxt i en gul skokartong i stockholmsförort. Igenkänningshumor med både självironi och stort allvar. Kjell älskade överdoserad Oboy och Skogaholmslimpa vilket resulterade i en rondör som i sin tur innebar mobbning. Rätt kraftig sådan.
Hans beskrivningar av blockflöjtande, fel jeansmärken och pinsamma gympalektioner är träffsäkra.
Discipliner typ fristånde på matta var inte min grej heller. Hoppa bock och göra kullerbyttor i bokstavsordning. Ren förnedring. Fjolla runt i sockiplast och kortbyxar. Nej tack. Ishockey med Jofa-hjälm och pittskydd som Nisse Nilsson, ”Stisse” och ”Mapa” Sjögren var det som gällde. Punkt slut.
Det går knappt att hålla koll på alla countryrocktjejer från USA. De låter ungefär lika och ser ut som fotomodeller allihop. Miranda Lambert är ett nytt namn för min del. Rätt bra. Och Rootsy sätter plus i kanten.
Mavis Staples – Live Hope At The Hideout 
har återvänt till Spotify igen. Ruggig sak i mitt tycke. Pondus och känsla av stora mått plus den där Fendergitarren som hanteras fullständigt suveränt av svenskättlingen från Alaska.
Bild från Jazzfestivalen i New Orleans
Har lyssnat på den tio år gamla cd´n Jubilation med The Band ett tag igen. Bör inte missas.
Inte mycket mer att säga idag. Möjligen att Hilltons traditionella julkort redan nu är under bearbetning. Ett grannlaga och hedersfyllt uppdrag. Kan inte avslöja mer än att årets hälsning blir rykande aktuell samt stramt stämningsfull. Visas upp här strax före jul.
Kortet blir ett kanonkort, kort och gott.