Sillafton i Östra Grunuberg

Vi styrde kosan upp till Kalle Hedlings fäbod i orsaskogen igen. Där ordnas sillafton med musik varje fredag i augusti. Cirka 100 pers får plats varav 50 kan sova över i stugorna runt fäboden. Vedeldad kamin på rummet, utedass och väckning av tuppen hör inte direkt till vanligheterna för mej och mina vänner.

Kommer man i tid till fäboden kan man se alla djur som finns på gården. De första som möter är hundarna som vaktar boskapen. Lugna, snälla och gosiga med människor men visst riktiga hårdingar  mot både varg och björn.

Brorsan Bengt med boskapshundarna.

En av hästarna på fäboden. Maffig sak.

Skogsbete. (bilden togs vid förra besöket)

Till kvällen bullas det upp mat i storstugan. Glödstekt sill med potatis, lök, hemgjord ost och tunnbröd. En delikatess.

Spelmän från trakterna underhåller. Musikanterna kom denna gång från Rättvik och Bingsjö. Jonas Knutes heter fiolspelaren i förgrunden.

Visa från Venjan, Annas Visa och en rad av Orsalåtarna spelades. Det sjöngs Dan Andersson och Taube. Kalle Hedling klämde i med en rungande Calle Schewens vals. Fiolspelmannen Anders Jacobsson spelade den fantastiska låten Koppången i skymningen ute på gården. På sitt sätt lika häftigt som att uppleva Los Lobos i New Orleans. Typ.

En av Kalles vänner från Telemark i Norge sjöng en sorglig visa till kaffet.Det spelades till långt in på natten och det hela var en mycket trevlig tillställning. Måste nog göra om det nästa år igen. Om Kalle nu fortsätter med fäbodlivet och sillkvällarna.

På hemvägen gjorde vi en sväng förbi fågeltornet vid Lindänget i Orsa. En av dalarnas allra flitigaste och duktigaste fågelskådare, Lars Hansson från Orsa, fanns förstås på plats. Inga sensationer siktades men annars är Lars mannen som hittar rariteterna i dom trakterna.

Brorsan och Lars spanar fåglar vid Orsasjön.