Fredag kväll

Soppdieten avslutad. Tretton dagars pest och pina är över för den här gången. 3 x 2,5 dl soppa om dagen. 7-8 kilo lättare. Långsamma kolhydrater, skötsamhet med mellanmålen och träning väntar.

Kvällstidningsjobb och årsredovisningsbilder har dominerat veckans plåtande. En hel del jobb är på gång. Spanar lite småängsligt i horisonten efter krisen men saker och ting rullar  på som det alltid gjort. Är väldigt glad för det. Det är få förunnat med ett så roligt och varierande jobb. Jag har ju provat på motsatsen. Tio år i järnverket som plåtslagare och svetsare. Fantastiska arbetskompisar men skitigt, varmt, kallt, enformigt och inrutat. Stämpelklocka och den ena dagen likt den andra. Ändå en bakgrund jag är stolt över och inte skulle vilja vara utan.

Bilden togs för nästan tjugo år sedan till en broschyr. Bakom svetsskärmen fanns en sextioplus årig man. En av alla dessa skickliga yrkesmänniskor som troget stämplar in och nöjd med det gör sitt jobb utan gnäll. För mej mycket större hjältar än självupptagna nollor i kändis och mediavärlden.

När bilderna var tagna skruvade han av korken på termosen, studerade mej noga, bjöd på kaffe och berättade om sin allra högsta ungdomsdröm, att bli fotograf. Det blev aldrig så. Jag satt kvar en lång stund och fick en fantastisk livshistoria berättad  som sitter hårt kvar i minnet än idag.

391

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

3 responses to “Fredag kväll

  1. Farbror Melker

    Mycket bra skrivet. ”Word”, skulle min son ha sagt på nysvenska. Rena Stig Sjödin. Den här läste magister Hortin för oss hormonstinna sällar när vi gick första årskursen i gymnasiet:

    Han är en av de tysta, stillsamt grå,
    som aldrig gör väsen kring sin person.
    Han sköter sitt arbete mekaniskt,
    talar aldrig på möten, syns inte ute.
    Hans vedbod är renare än ett apotek
    och ordnat efter stränga mönster.
    Han fostrar livet till att gå
    i invanda banor och han tycker illa
    om helgdagar mitt i veckan.
    Han skjuter kol till ugnarna
    och tycker det är likgiltigt
    vem som gör det.
    På honom bygger man samhällen.

    ”Det är ändå något hoppfullt med den här dikten”, försökte magister Hortin överrösta det allmänna sorlet. Då tyckte jag han var en tönt. I dag vet jag bättre.

  2. Zigne

    Tack för det.

  3. andyberger

    Tack för fin ”Memphis” förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s