Helsingfors tur och retur med Silja Serenade. Firmans årliga julbord förlades på sjön denna gång. Hela paketet med buss, julbordsbuffé och frukost på båten. En dag i Helsingfors. Handla ( dyr) taxfree. Dricka grogg med självlysande pinne i glaset och lyssna på trubadur och fylleallsång i puben. Proud Mary och House Of The Rising Sun. Estniskt coverband till dansen. Folk är fulla och glada och allt är nog precis som det alltid varit en helg på finlandsfärjan. Och varför inte. Åker man typ vart femte år är det faktiskt rätt kul.
Det var sk franska veckor på båten. Mat, vin och underhållning. Trapetskonstnärer, dragspelare, stråkkvartett plus sång och dansgrupp på nattklubbens scen framåt midnatt.
Här följer ett gäng bilder.
Hamnen i Helsingfors.
Det knäpps kort på väg in i båten. Både dit och hem. Jag gick till motattack.
Saluhallen. Strategiskt placerad vid hamnen.
Vi frågade om tips på ställen i Helsingfors för en bit mat och en öl. Gärna något med finskt stuk. En hette Moscow Bar. Vi letade oss dit men det var stängt. Lika bra det kanske. Lappen i fönstret mot solkiga gardiner var det enda tecknet på någon sorts verksamhet. Troligen en sylta värd namnet sylta, lite nyfiken blev man allt.
Vi knallade iväg till tips nummer två kallat The Happy Traktor eller Zetor. Inredning och kök inspirerat av finsk landsbyggd. Rejäla doningar. Inget fjoll. Stabila lunchmackor och öl i stop med handtag.
Exempel på möblemang.
Interiör från herrtoan på Happy Traktor. Rejäl finsk design. Observera särskilt den eleganta fåtöljen i rostfritt stål.
Sist men inte minst ett litet bildcollage på den franska dansgruppen. Ett mycket uppskattat smakprov på fransk kultur. Ren succé. Åtminstone att döma av den manliga publikens ovationer.
Det var allt för denna gång utifrån stora vida världen.
zigne.wordpress.com 
Vilket fint ventilationsaggregat dom har på väggen i herrtoan på Happy Traktor.
Är det möjligen tillverkat i Aspeboda?
Åh vad härligt ni måste ha haft! Jag har inte varit i Helsingfors sedan hösten 1987 då Karin W och jag var där; bodde på legendariskt ställe vid stationen, black russian var en klassiker, åt mycket och god mat, köpte fina lampor och åkte hem igen.
Det är trivsamt med en liten kryssning ibland. Bekvämt och bekymmersfritt. Perfekt att pigga upp tillvaron med så här års.
Aj då, menar du att ni missade ett av världens godaste öl, Sahti. Enklast att få tag på på Alko.
Lauantaimakkara är ju också ett måste. Ny resa anmodas.
Ett av världens bästa öl! Det var som Sahtan. Och vad är Lauantaimakkara, korv?
Jo,jo, ser fram emot ett närmare studium av den franska dans-truppen
Mycket gammalt finskt hembryggt öl, som numer även bryggs kommersiellt.
Fantastiskt gott och något av ”the holy grale” i öl-kretsar, men med kort lagringstid. Så det kan vara svårt att få tag på. Men verkligen värt besväret.
I somras fanns det en svensk-norsk variant på bolaget. Se min öl-blogg.
Launtaimakkara = lördagskorv. Mycket god påläggskorv, med mild kryddighet.
Sauna-lenkki = Bastukorv. Lägges i folie på bastuaggregatet och ätes tillsammans med stark senap efter avslutad bastu. Himmelskt gott!
Men ni kanske var mer intresserade av julskinkor ;o)
Det ser ut att ta sig, sa Fan, satte eld på ögonbrynen.
Då jag ”åka färja, Helsinki” förrsta kånken, skröt man i broschyren om 7 barer och flera restauranter.
Men fyra bardiskar var stängda, en skulle öppna först då trubaduren började och de andra var så konstigt placerade i mysko hörn av flytetyget att vi stannade i den första vi hittade, så vi inte tappade bort fler kamrater än de vi redan gjort.
Där kostade whiskey 6:- mer än hemma per cl.
Då det var dags att lyss till den trubadurala sträng som aldrig brast, var uppträdandet flyttat till annan bar än annonserat, så vi fick uniformerad guidehjälp för att ta oss dit.
”Alla De 70- Och 80-talets Hittar!” var då ersatt med en svårmodigt gråtmild dragspelare som kunde två vals och åtta tango, kliniskt rena från allt mustalainenstuk (minsta fart och fläkt) i världen. Då han spelat allt han kunde, började han om igen, men då gick vi till hytterna, satte på våra bergsprängare och gjorde vår egen fest (med några sivor lauantaimakkara, minsann). Han fick klara sig med sin trogna skara överspacklade tangofans med glittriga långklänningar och lösögonfransar i 30-millimetersklassen.
Fotnot:
Trubaduren som de sa hade blivit ersatt, spelade faktiskt ändå – efter vi gått. I en tredje bar än de annonserade och på annan tid än det stått på affischerna.
Kul att du får komma ut ibland, grabben!