Mando Diao och Joseph Wambaugh

Såg nyss på TV att Mando fick musikexportpriset. Nog fanns där en attityd man kunde ana skulle bli nåt när vi tog den här bilden i November 2001. Det blev lite mer än nåt. Fantastiskt är väl ordet. Såg att deras första? cd ”The Braley Geshgore Demo” kostar ca 5000 spänn på E-bay. Rimligen finns de flesta av de skivorna här i trakterna så rota igenom cd- högen. Rama in eller lägg i bankfack.

Joseph Wambaugh. Bara att han inspirerade till tv-serien Hill Street Blues säger en hel del. Michael Connelly säger; ”Jag har väntat mycket länge på den här boken, och efter bara två sidor visste jag att det varit värt att vänta; varje minut, månad och år.”

Läste faktiskt nån av hans böcker för många år sedan och tänkte inte mer på den saken. Nu snubblade jag över denna pocketbok i storköpskassan vid Tallen. Har läst 35 sidor av Hoolywood Station och är helt fast och mycket begeistrad. Rått och roligt. Bara namnen på  poliser och snedseglare är obetalbara. Compassionate Charlie, Flotsam, Debbie D-kupa, Oraklet, Olive Oyl, Trombone Teddy. Författaren har många år bakom sig i polisyrket så karraktärerna är nog inte helt gripna ur luften och sånt gör saken ännu bättre. Vetskapen att en bra bok väntar hemma efter jobbet är nästan oslagbar, åtminstone den här jävla årstiden.

9 kommentarer

Under Böcker, Rock

9 svar till “Mando Diao och Joseph Wambaugh

  1. hillshillton

    Är det till att ha läst hans mästerverk Korgossarna?
    Ett totaltummat pocketex finns annars att låna. Det är glada polislaxar som skildras; Spermavalen, Rövarn Rules med flera.

    • KenNet

      Nä, Mr. Hill Street, men Blodspår i 1990 års tryckning ska finnas på vuxenavd. i Torsång enligt officiella källor.

      Konstigt nog står det så här:

      Totalt antal (varav ej hemlån)
      1 (0)
      Inne / Förfallodatum
      (0) 0

      Det ser lika fnoskigt ut som när min julklappsespressomaskin SUGER I SIG mjölken ur koppen istället för att ångkoka den.

      Finns det nåt jädrans svart hål i fysikens irrgångar där både mejeriprodukter och bra böcker bara försvinner?

    • KenNet

      Hollywood Station kan vara bra läsning, bara man kommer över den infantilt utförda ”översättningen”.

      Det blir nästan alltid töntigt då svenskar ska till med engelskan. För att inte tala om hur de förstör originalspråket dessutöver. Det sitter tydligen en idiot vid gränsen och skriver isär alla utländska sammansatta uttryck innan de får importtillstånd, samtidigt som han skriver ihop det som ska vara uttryck med separata ord.

      Några exempel ur barnsligheterna man måste lära sig blunda för:

      ”Det är fan weird att tänka på dig som cowboysnut.”

      ”… suger det fett, mannen.”

      ”… bara ytterligare en lovestory i Hollywood som gått snett.”

      – – –

      Det kan uppfattas som elakt, men ska man ha betalt som översättare, borde man kunna åtminstone ett av de inblandade språken.

      Annars skämmer man en bra produkt helt i onödan.

    • zigne

      Lånar gärna din bok. Har det gjorts film på den boken?

      • KenNet

        ‘The Choirboys’ filmades 1977 med Charles Durning som Spermavalen. Har inte sett den än.

        ‘The Onion Field’ kom ut två år senare, men fick en såpass töntig titel på svenska att jag glömt den. Däremot minns jag John Savage och James Woods i huvudrollerna. Sevärd än idag, gissar jag.

    • KenNet

      Nu har jag korgossarna på bordet.

      Boken fanns i källarmagasinen under Eskilstuna Stads- och Länsbibliotek och kostade $7.50 då de köpte den.

      Vem översatte Hr. Hills upplaga?

      Som kuriosa kan påpekas att ett gammalt minne dök upp då jag fick läsa Rövarns originalnamn – Henry ‘Roscoe’ Rules. Jag såg ju aldrig filmen, som ska ha varit så dålig och avvikande att Wambaugh vägrade ha något med den att göra.

      Journalisten och författaren Damon Runyon (1880-1946) var en av dem som myntade gatans och brottslingarnas slang i tryckta böcker. Han var bäste vän till bokhållaren Otto Berman, som jobbade åt ‘Dutch’ Schultz (Arthur Flegenheimer) under förbudstiden.

      Han använde gärna tidens omskrivningar för den organiserade brottslighetens verktyg – bland andra ”John Roscoe”, som stod för ett handeldvapen av olika kaliber – ofta revolver.

      Rövarns dop var avhängigt honom själv, efter att ha berättat:

      ”… I drew down and zonked him across the gourd with my roscoe.”

      Minns man att Wambaugh skrev om tiden efter Viet Nam, och att regelverket om polisonger och mustascher för tjänstgörande polistjänstemän nämns, är det troligast att den film Rövarn sett med Humphrey Bogart stod för referensen till skjutjärnet. Troligen en Dashiell Hammett-historia (The Maltese Falcon?), då denne precis som Mickey Spillane m. fl. använde liknande termer för att krydda karaktärernas uttryck.

      Så, ‘Roscoe’ Rules blir ännu en dubbelreferens i Wambaughs fauna, då den också antyder att vapnet regerar Henry R:s värld, och han i sin tur gör detsamma i kraft av verktyget.

      Nå, nog babblat om det.
      Ett försök till bibliografi följer.

      Novels
      The New Centurions (1970)
      The Blue Knight (1972)
      The Choirboys (1975)
      The Black Marble (1977)
      The Glitter Dome (1981)
      The Delta Star (1983)
      The Secrets Of Harry Bright (1985)
      The Golden Orange (1990)
      Fugitive Nights (1992)
      Finnegan’s Week (1993)
      Floaters (1996)
      Hollywood Station (2006)
      Hollywood Crows (2008)
      Hollywood Moon (2009)

      Omnibus
      A Joseph Wambaugh Omnibus (2008) – Hollywood Station, The New Centurions, and The Blue Knight.

      Non fiction
      The Onion Field (1973)
      Lines and Shadows (1984)
      Echoes in the Darkness (1987)
      The Blooding (1989)
      Fire Lover (2002)

  2. andyberger

    Den boken får jag ta och leta upp tror jag.

  3. KenNet

    Jag tjatar vidare om tonårshumorskadade översättare.

    Det putslustiga namnet ‘Sperm Whale’ ska korrekt översättas till ‘kaskelot’ och har inte ett piss med sädesvätska att göra.

Lämna ett svar till KenNet Avbryt svar