New Orleans Jazzfest Torsdag

Väckning 02.00 och i väg till Arlanda. Strul med biljetter och incheckning. Det ska ju checkas in på apparater nu mera och den ville inte ge mej något boardingkort. Tjugo timmars resande med mellanlandning på Heatrow, London och tio timmars flyg till Houston Texas. Vi fick platserna längst fram vid nödutgången med gott om benutrymme vilket Berra´s långa ben mådde bra av. Tre timmars väntan på George Bush Airport och sen en ganska kort flight till New Orleans. Tidsomställningen gjorde så vi vaknade  kl 05 och redan åtta på morgonen tog vi en promenad ner till Mississippifloden och strövade runt lite i French quarter innan det var dags  att ta en  taxi till festivalen och hämta ut biljetterna.

Trettio grader varmt och full fart överallt på festivalen. Det är kul att bara flyta runt på området och suga i sig atmosfären och stanna till där något låter intressant. Till skillnad från förra gången har jag inget fotopass denna gång och heller inte ”stora” kameran så det blir inte fullt lika närgångna bilder som då.

Cheick Hamala Diabete of Mali på Heritagescenen. Glad, svängig Calypso-Reggie-Blues.

Little Freddie King Blues Band. Legendarisk New Orleans-snubbe som visst har spelat på festivalen sedan starten. Gitarrspelet är inte direkt på topp men han får full poäng för attityd och klädsel.

Honey Island Swamp Band på stora Accurascenen. New Orleansband som seglar uppåt i popularitet. Låter lite som Little Feat live.

Henry Butler på Congo Square scenen. Hårt svängande pianoboogie.

Butlers gitarrist i full action. Riktigt bra.

En sak som slår en är amerikanarnas avslappnade stil på festivalen. De flesta parkerar i sina stolar framför en scen med mat, öl och andra förnödenheter och sitter kvar och myser på samma ställe hela dagen.

Gospeltältet är lite favorit för min del. Där kan det dyka upp de mest fantastiska sångare/sångerskor och allt framförs med enorm glöd.

USA är bra på att vårda sina legender. De flesta av de stora bluesmännen är borta nu men några hänger fortfarande kvar. Muddy Water munspelare James Cotton är fortfarande igång. Luften har nog med ålderns rätt gått ur lite men han äger fortfarande stor pondus i sitt spel.

Taxi tillbaka till hotellet. Dusch, whiskeypinne och iväg ut på nästa. Spårvagn upp efter Canal Street till klubben Chiki Wah Wah.

Grayson Capps med band. Trevlig kille, han stod i baren och hälsade på folk som kom och spelningen var suveränt bra med ett mycket bra band bakom sig. Dagens höjdpunkt.

Taxi till nästa ställe, Blue Nile på Frenchmen Street. Nevillution och Honey Island Swamp Band. Försenad spelning som började först 03.00. Fullsatt med publik och även det en bra konsert  men vi hade vid det laget varit vakna i ett dygn så vi tvingades vika ner oss och åka hem till kudden innan det hela var slut.

To be continued…….

Annonser

1 kommentar

Under Festival, Musik

Ett svar till “New Orleans Jazzfest Torsdag

  1. hillshillton

    Bra kämpat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s