Dumstrutarna

Vad har dumstrutarna pysslat med? MSB-Myndigheten för skydd och beredskap, Socialstyrelsen, Sveriges regioner och kommuner mfl. Varför har inte dessa likt våra kloka grannar Finland kunnat bygga upp ett statligt krislager av skyddsutrustning och mediciner samt utbildning hur att använda saker och ting på rätt sätt. Nu står dom där på sina presskonferenser och svamlar. Till exempel MSB under ledning av flöjten Dan Eliasson som väl aldrig haft en siffra rätt och har sparkats från Migrationsverk, F-Kassa och Polismyndighet på grund av dumt huvud. Borlänge har förskräckliga dödssiffror i äldreboenden och hemtjänst. Värst i landet. Varför inte inse, erkänna och beklaga vad som skett av politiker och tjänstemän istället för att försöka mörka och ljuga om att kontrollen tappades redan från början.

Chopping i Dublin

Comeback?

… Nä troligen inte. Testar bara lite hur det funkar med iFånen😊 

 

Brygge Belgien

Norr ut. Fyrtio mil till Brygge i Belgien. Fin stad och ett Mekka för ölälskare. Svågern Per i himmelriket.

Båttur på kanalerna är en given sak för turisterna i Brygge.

En rätt fin tur i solskenet men en något virrig guidning på engelska och tyska och jag vet inte vad. Det som fastnade i minnet var den här vovven som tydligen har legat i fönstret och kollat turister i många år.

The Beerwall. Stället med 750 sorters belgisk öl. Ölsorten Delirium Tremens körde en kampanj med sin rosa elefant när vi var där.

Vad välja för sort ?  Jag lutade mig tryggt mot Pers råd och började med en Rochefort 8. Synnerligen  gott öl.

De Garre. Ett av öltemplen i Brygge. Oskyltat i en trång gränd nära stora torget och tyvärr stängt när vi väl hittade dit.

Däremot hade Brouwerij De Halve Maan öppet.

Och i deras butik fanns gott öl att dricka och köpa. Gissa vad Henrik fick av chefen i present från Brygge.

Annars strosade vi mest runt i stan, drack en öl, fotograferade lite, drack en öl till, åt god mat och hade det väldans gött.

Det går ju bara inte att låta bli att köpa en sån här när man är i Belgien.

Den lille fågelskådaren i mej fick en rätt häftig upplevelse också. Vårt hotell låg närmaste granne  med Sint-Salvators Kathedraal. Där övade Pilgrimsfalkarparet högljutt sina ungar i flygandets konst. Stiligt. Pilgrimsfalken är ju visserligen på uppgång i Sverige men är väl  fortfarande en smärre raritet att få se. Speciellt så här mycket och länge.

En mycket fin resa på alla sätt. Enda smolken i bägaren  kom i Brygge med meddelandet att huset där firman finns (fanns) höll på att rasa ihop. Snabbutrymning av hela fastigheten. Både Henrik och jag långt hemifrån. Otroligt stressande att inte vara på plats, och vi bävar för telefonräkningarna. Släkt, vänner  och bekanta ryckte ut och gjorde ett otroligt jobb med att få ut allt på så kort tid. Ett större tack för den insatsen kommer senare när vi fått lite mer ordning på tillvaron, en ny lokal till exempel.

Full fart hemåt på Autobahn. Det är nog bara att erkänna att jag är en typisk vänsterfilsbilist när chansen bjuds.

Det är ju inne att fota och berätta på Facebook och bloggar vad man äter, så här kommer den. Holländsk Matjessill i Travemünde hamn. Riktigt gott faktiskt.

Nattfärja Travemünde-Malmö och hem en dag tidigare än beräknat för att börja rota i eländet med det rasande huset och firmans prylar nedpackade i kartonger runt halva stan. Mer om detta i ett senare inlägg, kanske.

Normandie och Route de Cidre

Femtio mil till en av resans huvudnummer. Normandie och staden Honfleur. Bron Pont de Normandie över floden Seine.

Hotellet hette La Diligence och såg ut precis som man föreställer sig ett franskt hotell och var helt ok både till standard och pris.

Staden Honfleur är väl något av en turistfälla men en trevlig sådan. Massor av uteserveringar, god mat och fullpackat med folk.

Bild att bli glad åt. Positivhalaren i Honfleur. En  stolt yrkesman. Lite risig framtidsbranch kanske. Tyvärr.

Blåmusslor i Rochefordostsås. Väldigt gott.

Så till det vi har pratat om i åratal att göra. Åka Route de Cidre, eller calvadosrundan på svenska. Damerna körde. Första stoppet blev hos Apreval där avsmakning gjordes och en flaska Grande Reserve inhandlades. Nästa blev hos Christian Drouin, eller Couer de Lion som det också heter. Där har jag varit en gång tidigare med B-Boys.

Vi möttes av en glad och entusiastisk fransman vid namn Arnold som tog oss med på en guidning i huset.

Destillationsapparaten hos Drouin. Fotat av Per med sitt fisheyeobjektiv.

Tunnor där calvadosen lagras. Vissa kan ligga i trettio år och mer. Trivsamt ställe.

Provsmakning och inköp av några flaskor även här. Det ska erkännas att både svågern och jag var lite småsliriga mitt på blanka förmiddagen men man får ju ta seden dit man kommer. Fransmännen tar ju gärna en liten Calva  före lunch.

Turen är ca 5 mil och slingrar sig fram på småvägar och det är förstås mycket fint.

Nästa anhalt blev Domaine Dupont…

..där Mr Etienne Dupont himself bjöd in till provsmakning. En mycket trevlig och humorfylld man som dessutom pratade bra engelska. Dupont är enligt Per och mig en av de allra bästa calvadosmakarna i Normandie. Nu har vi förstås inte smakat alla sorter, det ligger nog inte inom rimligheterna,  men Duponts fyraåring är suverän. För att inte tala om de äldre varianterna.

Det hör inte alls till vanlighetrna att jag lägger ut bilder på mig själv men här måste göras ett undantag. Mr Dupont och moij i samspråk vid ett calvadosfat på gården i Normandie. Som att få träffa Keith Richards för ett rockfreak, typ  😉

Sista calvadosgården blev hos Famille Grandval. Mycket fint ställe och även det äppeldestillat av högsta klass. Man kan efter den här turen säga att avecen till kaffet hemma i Forssa är säkrad i flera år framöver.

 Lördag. Marknad i Cambremer. Musikanter på torget och matvaror från orterna runt om. Vi köpte Chevrè och Camenbertost, korv, bröd och rödvin till pickniclunch i det fina vädret.

Normandie har ju en minst sagt allvarlig sida med sin krigshistorik också. Nästan varje strandremsa eller by har ett monument eller ett museum. Det går knappt att undvika den delen i den här vackra trakten.

Pont du Hoc. Stället där amerikanska soldater tidigt på invasionsdagens morgon tog sig upp efter bergväggen för att slå ut artilleripjäserna som skulle finnas där, men inte fanns. Däremot en massa tyska soldater som sköt,  kastade handgranater och kapade klätterlinorna.

Om inte annat förstår man av monumentet att det var tuffa grabbar som lyckades med den manövern.

Omedveten om den lite allvarliga stämning som råder på en sådan plats satt en liten Hämpling och sjöng sin glada drill.

Omaha Beach är nu en playa. Känns lite… mysko.

Speciellt om man har besökt krigskyrkogården där över nio tusen amerikanska grabbar ligger begravda. Många av dem stupade första dagen på stranden nedanför.

Eller den tyska, mindre kända, men mer än dubbelt så stora krigskyrkogården. Drygt tjugo tusen ligger här. Många  blev inte mer än 18-19 år gamla. Även engelsmännen, kanadensarna, polackerna mfl har begravningsplatser i trakterna. Tragik av ofattbara mått.

Nog om den saken. Dags att dra upp mungiporna och dra vidare till Brygge i Belgien. Kommer i nästa inlägg nån gång framöver.

Moseldalen och Ardennerna

Det började mindre bra. Volvon strejkade på väg in i Stockholm. Rök strömmade in i kupén och vi trodde först att det brann någonstans under huven men det visade sig att värmepaketet hade sprungit läck och all kylarvätska rann in på golvet i bilen. Vatten hämtades i en pöl vid bygget bredvid. Svågern Per kom till räddning och vi hankade oss genom stan ut till Bagis.  Nu var det inte meningen att åka Volvo på resan ner i Europa men det är med en liten tår i ögonvrån jag inser att det är dags att skicka iväg min gamle vän och skaffa nåt nytt.

Nattfärja Malmö- Travemünde. Lite kul att åka under öresundsbron i skymningen.

Första etappen gick till staden Hameln i Tyskland. Känd för bröderna Grims saga Råttfångaren från Hameln, och man har verkligen tagit fasta på råttor i staden. Råttkrog, råttlikör och till och med ett glockenspiel med råttfångartema. I Tyskland äter man surkål och korv. That´s it.

Lite grått och mulet men Moseldalen är förstås vacker ändå. Vi körde de slingriga vägarna genom dalen till nästa övernattningsställe. Staden  Cochem.

Vinodlingar mest överallt efter bergssidorna. Den här resan handlade  till rätt stor del om mat och dryck och här är det rieslingvin som gäller.Torrt , halvtorrt, sött och allt där emellan. Massor av sorter och varianter. Förvirring, men vi handlade några flaskor av olika sort och körde sen söder ut. Vi hade ett tips om en bra vinproducent vid namn Kallfelz Riesling  i staden Zell. Där blev vi mycket väl mottagna och fick provsmaka flera olika kvaliteter. Väldigt gott och inte speciellt dyrt. Ska placeras i källaren ett tag och avnjutas i goda vänners lag vid lämpligt tillfälle.

Vidare till staden La Roche de Ardennes. Fin liten stad  belägen i en dalgång i den franskspråkiga delen av Belgien.

Solsken, flera fina uteserveringar och nu var vi på Per´s hemmaplan vad gäller drycker, nämligen Belgisk öl. Vi satt både länge och väl på stället som syns nere i vänstra hörnet på bilden här ovan.

Kallt, starkt, mycket gott och väldigt trevligt.

De här trakterna blev hårt drabbade under kriget när tyskarna gick till attack 1944.  Det står minnesmärken, stridsvagnar och kanoner lite överallt och ett besök på muséet var givet. Ardennerna. Mycket historik och hög bryggerikultur. Ser faktiskt ut som ett mycket lämpligt mål för B-Boys ?

Sen rullade vi in i Frankrike mot nästa mål. Normandie, men det får bli nästa inlägg.

New York, Kvarnsveden och Bjurfors

Nöjeskontot har belastats rätt hårt ett tag. Fyra dagar i New York med Eric Claptons Guitar Festival som höjdpunkt. Shoppingrunda på Manhattan. Jeans, tröjor och skjortor. Skor åt mina tjejer här hemma plus ett gäng bourbonflaskor. Som vanligt promenerade jag i många timmar på avenyer och gator. Träningsverk i flera dagar, men det är ett oslagbart sätt att uppleva New York tycker jag. Får aldrig nog av den där stan.

Festivalen pågick fredag och lördag. Vi hade biljetter till fredagkvällen och fick höra ypperlig musik i Madison Square Garden. Det hela inleddes lite lugnt med ett fint akustiskt parti av Eric Clapton.Scenen snurrades runt och nya artister körde igång direkt. Inga döda stunder, musik hela tiden i fem timmar. En liten ölpaus ibland, sen satt vi där och tindrade med ögonen åt godsakerna som bjöds från scenen. Robert Cray, Keb Mo, BB King, Albert Lee, Booker T, Steve Cropper, Sonny Landreth, John Mayer, Keith Urban, Jimmie Vaughan, Gary Clark Jr, Buddy Guy, Allman Brothers…..

Många höjdpunkter, men om en ska nämnas var nog Allman Brothers Band min topp för kvällen. Man är lite orolig att ens idoler från början på sjuttiotalet ska vara sega så här fyrtio år senare men så var det sannerligen inte. Greg Allman brusade  på med sin hammondorgel och är fortfarande en suverän sångare. Hela rhytmsektionen med basist och tre slagverkare från den tiden fanns med. Som grädde på moset klev Cesar Rosas och David Hidalgo från Los Lobos och Taj Mahal in på scenen och gjorde Statesboro Blues med bandet. Tungt !

Tillbaka hem till Svedala och mer musik. Skivbutikernas dag på lördagen och Stommen spelade utanför Folk & Rock.

Vidare upp till Forum i Kvarnsveden där Peter Carlsson och Blå Grodorna showade inför fullsatt salong. Som vanligt väldigt bra och roligt. Carlsson är en stor entertainer.

Ingen måtta på någonting, vi fortsatte direkt till Bjurfors och kollade Turnpike Troubadours. Bandet har fått lysande omdömen på sin sverigeturné och det är ett djefla drag på det här gänget. Ännu en höjdarkväll i den lilla puben. Spelar på Tunakrogen i morgon tisdag. Gå dit.

Ett gäng med Yngström i spetsen är när detta skrivs på väg till New Orleansfestivalen igen. Lite avundsjuk är jag allt.

Musik musik

Bjurman Band. Bengt Blomgren, Tomas Olsson, Nikke Ström och Ola Bjurman. Suveränt band och en högst trevlig kväll i puben i Bjurfors. Leffe fortsätter att ta dit bra musik trots tunt med publik. Trägen vinner. Lördagen 20/4 blir det en riktig stänkare i den lilla puben utanför Avesta.  Då spelar nämligen Turnpike Troubadours. Amerikansk rotmusik av högsta klass. Saker och ting krockar. Peter Carlssons show i Forum Kvarnsveden är samma kväll och till det evenemanget har vi redan köpt biljetter. Hmm..

Ett par dagar senare bar det iväg med tåget till Stockholm på konsert. Berra vet hur en sådan resa ska hanteras.

Gary Clark Jr på ett knökfullt Debaser vid Slussen. Heavy Stuff. Känns som att den mannen kommer att kräva väldigt mycket större arenor om några år.

Normalt brukar jag gynna Ingemar med mina skivinköp. Vi har ju faktiskt nåt så lyxigt som en skivbutik i vår lilla stad, som dessutom drivs av en sann eldsjäl. Det är nu mera så pass exklusivt att att den här bilden ingår i en turistbroschyr om södra Dalarna som kommer nu i dagarna. Väldigt kul.

Säg inget till Ingemar  😉  men jag kunde inte stå emot att köpa nya Rodney Crowell & Emmylou Harris i Stockholm. Den är skitbra.

Crowell och Harris spelar förresten i Stockholm 24/5.

Musikal, musik och resor.

Det börjar så smått dra ihop sig till premiär för musikalen Annie på Cozmoz. A-C och kompisen Frida har jobbat hårt och länge med att producera och regissera. Det är sextio pers i ensemblen med aktörer, orkester och kör mm. Imponerande. Pappas lilla bidrag till det hela är att ta bild till affischen och resultatet ses här ovan. Plåtat i gamla Bullerforsens kraftverk. Jox layoutade med den äran. 

Vi for iväg till Bjursås kyrka här om kvällen. Där bjöds det på musik av Triple Troubadours. Will Courtney (US), Lydia Loveless(US) och svenske Rickard Lindgren. Lågmält, varmt och fint en iskall torsdagkväll i februari. Det är Rootsy Live som fortsätter att ta hit en massa bra musik. Lite längre fram kommer Deadmans frontman Steven Collins tillsammans med Detroitbandet  Deadstring Brothers. Turnén drar genom hela landet. I våra trakter spelar dom på Dössberget, Tunakrogen och Garaget i Avesta.

Berra, Micke R och moij tar tåget ner till Stockholm och ser Gary Clark Jr  på måndag. Nya skivan är super. Den mannen stiger spikrakt uppåt och konserten kan nog bli något extra hoppas vi. Enda smolken i bägaren är att John  Prine spelar samma kväll i Stockholm.

Richard Thompson- Electric är nåt extra också. Denne gudomlige låtskrivare och gitarrist har helt enkelt gjort en av sina bästa skivor. Inspelad hemma hos och producerad av  Buddy Miller,  själv en av de bättre gitarrknådarna i det stora landet. Han tyckte sig visst ha fått en lektion i konsten att spela gitarr av engelsmannen. Inte för inte skänkte en imponerad  Jimi Hendrix en gitarr till en ung Richard Thompson på sextiotalet. Nu är det inte bara gitarrorgie på den här skivan utan flera lugnare saker som blänker lika hårt, vackra låtar med sträva texter om livets egenheter.

Det är den lite dyrare deluxe-cd´n med extramaterial som gäller bara så ni vet. Ingemar har den.

Mavericks-In Time håller väl till i den andra änden av skalan. Glad musik som till och med ger mej lust att dansa, som en dåre.

Vi tillbringade en helg på Gotland för att fira Micke´s sextioårsdag. Hotell vid Almedalen. Bistert väder men Visby har sin charm även på vintern. Promenader på stan, god mat och dryck. Riktigt trevligt.

Hårdingen Micke badade bastu nere vid hamnen och hoppade i havet. Två gånger. Brrr.. nej tack.

Planer för årets resande börjar ta form. En snabbvända till New York i April är bokad och klar, med Eric Claptons Crossroads Guitar Festival i Madison Square Garden som toppnummer. Laguppställningen ser rätt fin ut.

Det var allt för nu.

Midvinternöjen

Länge sedan något blev skrivet här. Skulle kunna klaga lite över kylan eller nåt men som vanligt får det bli lite om senaste tidens nöjen och glädjeämnen i stället.

A-C och kompisen Frida jobbar hårt med uppsättningen av musikalen Annie. Tjejerna fick Landstingets kulturstipendium för unga. Väldigt kul. Musikskolan ställer upp med orkester. Föräldrar snickrar och fixar och många andra bidrar på olika sätt till att detta kan bli något riktigt bra känns det som. Premiär på Cozmoz 23/3. Gå dit. Biljetter köper ni på turistbyrån.

Clas Yngström och Ulf Åhman ställde till storfest på Gylle Värdshus. 60 resp 70 årskalas. God mat och dryck och musik kvällen lång.

Lars Wanfors på scenen. Clas och Uffe i en yster dans. Kvällen till ära uppsnofsade i lackskor, väst och fluga. Stiligt.

Pelle, Clas och Billy Opel i en bejublad visa tillägnad Åhman.

Cecilia Ringkvist. Vilken röst!

Vår skivbutikshjälte Ingmar plockade fram en riktig pärla. The Fame Recordings med Dan Penn. Inspelningar från 1964-66, utgivet 2012.

Neil Young ångar på. Ny skiva som väsnas minst lika bra som förr och en biografi som han skrivit själv. Oumbärligt i skiv och bokhyllan. En önskedröm är ju att få se Neil Young och Crazy Horse på P&L.

 Johan Örjansson-Melancholic Melodies For Broken Times. Ännu ett gäng ypperliga låtar från en alldeles för okänd man.

Ny cd på väg ut med Richard Thompson. Producerad av  Buddy Miller. Kan inte bli annat än bra. 

Torsdag 17/1. Tio grader kallt och värre blir det visst. Som av en händelse släppte New Orleans Jazz & Heritage Festival  artistlistan idag. Vill dit igen. Läge för positivt tänkande. Känner tydligt att Berra´s och min V75 rad smäller till nu snart. Samma gäller Battle Boys. New Orleans och Pearl Harbour here we come  😉

Clas Yngström lockar med weekendresa till Eric Claptons Crossroads Guitar Festival också. Två dagars gitarrorgie i Madison Square Garden New York i April. Ska grunna lite på den saken.

John Prine i Stockholm i Mars.

Gott Nytt År

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

4,329 films were submitted to the 2012 Cannes Film Festival. This blog had 19 000 views in 2012. If each view were a film, this blog would power 4 Film Festivals

Click here to see the complete report.

Blaze Foley och Gurf Morlix

Tänk vad bra det kan bli en gråkall måndagkväll i November. Rootsy Live Dalarna arrangerade filmkväll och konsert på Tunakrogen i Åselby med Gurf Morlix. Amerikansk producent och musiker med tunga meriter. Listan kan göras hur lång som helst över artister han spelat med eller producerat. Lucinda Williams, John Prine, Steve Forbert, Townes Van Zandt, Buddy Miller, Jerry Lee Lewis, Robert Plant, för att nämna några.

Morlix var även vän med Blaze Foley och det var om den mannen kvällen handlade. En udda figur som levde ett märkligt liv. Fattig, törstig och under långa perioder hemlös uteliggare som ständigt ställde till det för sig.

Men han var även en gudabenådad låtskrivare. Fullt i klass med sådana som Townes Van Zandt och John Prine. Tillfällen fanns när han nosade på framgång men det rann bokstavligen ut i sanden. Han flögs t.ex till New York för en spelning på Lone Star Café men söp till så rejält att han togs av scenen och kastades ut från stället. Han levde och spelade på olika hak i Austin TX, där han mördades 1989.  Det finns en del att läsa om detta rörande livsöde på internet för den som vill.

Vännen Gurf Morlix har spelat in en cd med  hans låtar, liksom flera andra, men originalet är som vanligt bäst. Den här listan har spelats mest hela tiden den här veckan.

Drunken Angel är Lucinda Williams hyllning till Blaze Foley.

 

 

 

Vinkällaren

Vinkällaren invigdes sommaren 2009 och vi har fyllt på lite efterhand. Tålamod gäller de första åren så vi har inte plockat upp mer än någon enstaka flaska sedan dess. Vi är ju rookies på det här med lagring. Vissa viner kan ligga i årtionden,  andra betydligt kortare tid och vi har ärligt talat inte så bra koll . Därför börjar det bli dags att smaka av de äldsta flaskorna. Allhelgonamiddagen blev ett utmärkt tillfälle.

Spanska vinet Traslanzas 2005 var sannerligen en rejäl belöning för tålamodet. Mycket gott, kanske till och med det godaste vin jag druckit hittills. Och det smaskiga är att det finns fyra stycken till där nere i vinstället   🙂

Kalas och fest

Moramusikanterna Per Kronkvist  och Mats Östensson  firade 50+50 år och bjöd  till storkalas i Östnors bystuga. En timmes tågresa tillsammans med Ulf Åhman och en fickplunta karibisk rom har hög trivselfaktor vill jag lova. Incheckning, en bit mat och någon timmes vila på hotellrummet var  planen. Det var inte direkt ett godtemplarmöte vi var bjudna till. En glad norrman vid namn Ulf, med fru, hade åkt från Halden i Norge för festen och bodde granne med oss på hotellet och ja, ni  förstår kanske hur det gick med  den vilan.

Billy Opel höll i berättandet om Mats och Pers olika musikaliska äventyr genom åren. En lång kavalkad av olika rockband ( och dansband) där de två spelat. Jubel ! Namn som Dealers Choice, Axels Misär, Bonntas, Bite, Sky High, Wobblers, Svenne Rubins, Woodpjucks mfl. Det spelades förstås hela kvällen i olika sättningar.

  Per och Mats är stora fans av Moras hockeylag och fick grattishälsningar från NHL-storfräsaren Kopitar . Kul!

Leksingarna Pelle Lindström och Stig Mases i full aktion på scenen, den senare iklädd moratröja. Troligen ett gigantiskt steg för en leksandsbo 😉  Festen höll visst på till sex på morgonen.

Så blev det dags att gå på fest igen. Clasfest i Dalasalen på regementet i Falun. Clas Yngström 60 år i livet och 50 med gitarren. Helkväll med massor av musik och fantastiska musiker. Extra kul med senaste bandet Big Tex Three och Dylanlåtarna.

Bilden togs på en countrygala i Kupolen 1998. Bob Woodruff var ganska het och spåddes en lysande framtid av musikkritiker och andra. Det blev inte så, det gick väldigt snett istället. Han gick ner sig i droger och försvann helt. En svensk entusiast hittade inspelningar från 1999 och gav ut dem på cd. The Lost Kerosene Tapes.

Och här stod han nu på en scen i Borlänge igen. De där dåliga åren har satt sina spår men det var ändå en bra konsert.

Bob Woodruff satt efter spelningen länge för sig själv i mörkret bakom scenen och plockade på gitarren och såg betänksam ut.

Woodruff backas på turnén upp av  Shurman som även kör sina egna set. Bra countryrock, med betoning på rock, från Austin TX. Tyvärr väldigt tunt med publik på Bolanche. Möjligen beroende  på att Soundtrack Of Our Lives spelade samtidigt på andra sidan gatan. Det här bandet upplevs nog bäst med en kall Shiner-öl i näven på ett hett och fullsatt hak i Austin.

Avslutar med en lite rolig bild från Torsång. Turkish Airlines på väg in för landning i Räfstylla.

Musik Musik

Höst. Det betyder  soffläge med skivor och böcker. Det har kommit en del saker på sistone och mer är på väg. Gamla hjältar blixtrar till igen. Ny Dylanskiva av typen som växer för varje spelning. Hur bra som helst. Jo, han låter skrovlig och lite sliten men det är ju det som är själva grejen. Alltid i strålkastarljus och påpassad överallt dit han går i femtio års tid. Sången  Roll on John till John Lennon är bara helt fantastisk. En sjuttioettårig legends sång till en saknad like som gick bort alldeles för tidigt. Bilden tagen på Ullevi 1984.

Ry Cooder rör sig i lite mer rockiga & bluesiga kvarter på nya cd´n Election Special. Tack för det.

 Steve Forbert fortsätter troget att  ge ut bra musik lite sådär i skymundan. Nya cd´n  Over With You är väl inga sensationer men gott nog för en trogen skara fans. Jag  är en av dem. Bilden fotad på Katalin 2008.

John Hiatt släpper ny cd nästa vecka. Ett givet köp. Som Alltid. Bild från årets Peace & Love.

På det lokala planet är det saker och ting på gång framöver också. Clas Yngström  fyller 60 och gör samtidigt skivsläpp av  Big Tex Three´s bluesiga Dylanhyllning i Dalasalen 20/10.

Yngström och Åhman har slagit  ihop födelsedagskalasen . Det har varit 90 och 110-årspartaj. Frågan är vad vi ska ha för hastighetsskylt på inbjudningen den här gången. Har möjligen någon av er där ute en fri-fart skylt  att låna ut   🙂

Ingen måtta på förlustelser. Helgen före Dalasalen tar Åhman och moij tåget norr ut. Moramusikanterna Mats Östensson och Per Kronkvist fyller 50+50. Storfest i Östnors bystuga. Det lär bli en rejäl rock&roll fest natten lång.

Ola Bjurman drog till New York och firade sin femtioårsdag. Hade gärna vart där men vi får väl festa av exilmasen med en burk Mannerström när han dyker upp här nästa gång   🙂   Bild från Pub Mysen Dec 1994. Åren går.

Broder Per´s senaste blogginlägg framkallar kraftig längtan till New York. Läs den.

Avslutar med en bild på två rätt nöjda gubbar i gröngräset i Central Park.

B-Boys Duxford

London, Normandie, Berlin och Norge. B-Boys kämpar oförtrutet vidare i historiens tjänst. Flyg med Norwegian Air från Arlanda till Gatwick London. Under 1500 spänn tur och retur. Billigt. Även SAS har  faktiskt liknande priser till London Heatrow.

Buss från flygplatsen till Victoria Station i London där vi nödgades ta en fruktstund innan vidare transport norr ut.

Natthärberget The Unicorn fanns i Trumpington strax söder om Cambridge. Ingen lyx men bra pris, bra rum och mat. Mycket engelskt och trivsamt.

Första dagen ägnades åt att flyta runt lite i Cambridge. Kanonväder så vi köpte biljetter till en sån där öppen turistbuss med guidning i hörlurar som man kan hoppa av och på som det passar. Ett bra sätt att få grepp på en ny stad. Lite kortfattat kan man väl säga att vart man än tittade fanns ett college eller universitet.

Mathematical Bridge vid Queens Collage.

Cambridge har cirka 110000 innevånare.  Staden hyser ca 28000 studerande, och minst lika många cyklar. Eleverna får nämligen inte köra bil i stan.

Kvällen och natten tillbringades på vårt hak och på puben Tally Ho. Och som traditionen bjuder sjöngs det en och annan taubevisa i natten.

Lördag. Full engelsk frukost och iväg till huvudmålet för vår resa. IWM Duxford. Museum modell XXL och flygfält. Modellflygplan var en passion i 10-12 årsåldern och många av modellerna som stod i stringhyllorna på pojkrummet fanns så att säga i i full storlek här. Museet har flera stora hangarer med flygplan. Förrutom ett Concordeplan mest militära flygplan eftersom museet är en del av Imperial War Museum. Intressant men också en studie av mänskligt vansinne. Den ena dödsmaskinen värre än den andra.

Vi har flyt på våra resor. Förra året gav L-G´s norske vän Kjell  en specialguidning i Drøback och Oscarsborgs fästning plus alltinget i Oslo. Nu dök Hilltons släkting upp. SAS piloten Mats delade med sig av sina kunskaper om flygplanen i museerna och på flyguppvisningen. Suveränt. Vi bockar och tackar.

Sen blev det flygshow hela dagen lång. Spitfires, Hurricanes, Messersmidts, Mustang och allt vad dessa maskiner heter. Ljudet från en Rolls Royce Merlin V12: a är värt inträdet bara det.

Tidsenlig klädsel på grabbarna. Nörderi i absolut toppklass.

Ölsorten Spitfire hade naturligtvis en bar på flygfältet.

B-Boys modell 2012.

Sent flyg hem så vi hann spendera en dag i London också, där sista dagen på handikapp-OS pågick. Vi såg tätklungan i rullstolsmaraton susa förbi i kvarteren vid Whitehall.

 Sista akten i vår historielektion blev  besök på Churchill War Rooms i Whitehall. Mycket bra museum även det.

Vi gjorde ett tappert försök att köa till London Eye men kroknade och promenerade tillbaka till Victoria Station och tåget Gatwick Express till flygplatsen. Vilket är att rekommenderas istället för buss, bara så ni vet.

Nya mål väntar för B-Boys nästa år 🙂

Deadman och Orsayra

Kvälls/nattfärja hem från Gotland. Tvätta, vila och ladda om för lite bra musik på Garaget i Avesta tillsammans med Berra och Micke. Vi bodde förstås hos Leffe  på höjdarstället Bjurfors.

Behöver nog inte säga mer än att det är smått fantastiskt att få se ett band av den kalibern på en liten pub i Avesta.

Skulle nästan kunna kopiera tidigare års inlägg. Vi gör lite samma saker varje sommar. Det är nästan tradition att åka upp till Orsayran. Nu med husvagn efter jeeparna. Fint väder, grillning och rödtjut med Berra och Lena i förtältet (premiär för det) på campingen. Mycket trivsamt.

Glada musikanter på Orsas gator. Vals, polka, blues och rock&roll i salig röra.

Den långgrunda Orsasjön har något speciellt över sig med de blå bergen i fjärran.

Berra och moij filosoferandes över en nattabärs i månens ljus vid orsasjöns strand smidandes nya utflyktsmål för jeeparna. Vi kom fram till att Notoddens Bluesfestival i Norge ligger bra till för nästa års jeepsafari.

Gotland sommaren 2012.

Födelsedagskalas för Monica på Gotland. Stuga i Bungeviken på norra sidan av ön. En fin vecka med utflykter på dagarna och god mat & dryck på kvällarna med släkt och vänner.

Extra roligt med besök av A-C´s kusiner Erik och Sofia från Spanien, som glada i hågen och mot förmodan hoppade i det kalla havet medan vi nordbor fegt tittade på.

Det finns nästan oändligt mycket fina ställen på Gotland. Det här är vid St Olofsholm. Blåeld i förgrunden.

Vet inte hur många gånger jag besökt Helgumannen på Fårö. Alltid lika fint.

Liksom raukarna i Langhammars

 Fint är kanske inte ordet för Kutens Bensin men det är ett givet besök när man är på Fårö. Visserligen fullsatt av turister

..men ändå värt en stunds väntan på lunchmaten. Franska Galettes med smarriga fyllningar.

Vi gjorde en tidig morgontur ner till Sudret och fågellokalen Falludden. Spöregn och halv storm och inte många fåglar i farten. Bild på knölsvansfamilj tagen genom tubkikarens 32x förstoring. Fika vid Lars Jonssons museum och inköp av fin affisch signerad av konstnären.

Nytt ställe för vår del. Smöjen på nordöstra Gotland. Nerlagt kalkbrott med bad både i havet och lagunerna innanför stranden.

Rute Stenugnsbageri & Café. Gudomligt gott bröd.

Solnedgångarna på Gotland är vidunderliga. Den här är fotad från färjan hemåt, med iPhonekameran.

Vi ska faktiskt tillbaka till Gotland i Februari. Sextioårskalas. Ska bli kul att se Visby och  ön på vintern.

Fogerty i Dalhalla

Lite mer av uppimpningen av husvagnen klar. De brunbeiga ytorna är nu svarta för att matcha jeepen. Färgen hann nätt och jämt torka till premiärturen med vagnarna tillsammans med Berra och Lena. Siljanbadets Camping i Rättvik och konsert med John Fogerty i Dalhalla.

Fullsatt i kalkbrottet ute i Rättviksskogen eller  ”in the middle of nowhere” som Fogerty sa. Det är en märklig och häftig arena. Fyra tusen personer, de flesta femtioplussare,  bjöds en lång rad hits mest från Creedenceperioden. Keep on Chooglin, Lodi, Born on the Bayou, Fortunate Son, Grapewine…   tungt band uppbackat av en av rockvärldens bästa trummisar, Kenny Aronoff. John Fogerty är inte mellansnackens man och han  brinner väl inte som en 25 åring men tillräckligt mycket glöd och röst finns kvar för att göra en sån som mej glad och nöjd.

Det är dock ledsamt att från nionde rad på publikplats bevittna den allt sämre  behandlingen av fotografer som råder, även i Dalhalla. Återkommer i det ämnet senare.

Rättviks brygga ”by night”

 

Garth Hudson i Bjursås

Årets P&L fick en lite speciell avrundning. Fick förmånen att delta i Garth Hudsons besök i Svärdsjö på måndagsförmiddagen. Prästen och musikälskaren Jonas Ericson hade ordnat besök hos dragspelsklubben och i kyrkan. Garth Hudson hade nämligen önskemål om att få höra en Nyckelharpa och spela på en kyrkorgel.

Tystlåten och nästan lite försynt gick han in i stugan och hälsade på musikanterna i Bjursås Dragspelsklubb. Efter ett tag plockade Mr Hudson fram sitt dragspel och kände lite försiktigt på polskorna som Bjursingarna glada i hågen spelade för att sen sitta in i gruppen och hänga med i spelandet på allvar.

Där satt en av rockmusikens ikoner och spelade Annas Visa i en faluröd bystuga tillsammans med Bjursås Dragspelsklubb. Lite speciellt att få se och höra.

Det märktes att han stortrivdes i sällskapet. Man undrar vad han skulle ha tyckt om Bingsjöstämman som pågår för fullt när detta skrivs.

Nyckelharpaspelerskan Gun fick en kram innan hela sällskapet gick upp till kyrkan.

Det visade sig att Garth Hudson behärskade kyrkorgeln också förstås, med fotpedaler och allt. Han satte sig ner och spelade efter Bach-notorna som fanns uppslagna.

Mer om detta kan läsas på Ola Bjurmans blogg och på FK´s websida.

Det var nog allt för nu om årets P&L